16:E SÖNDAGEN EFTER TREFALDIGHET
BWV 95 – Christus der ist mein Leben / Kristus, som är mitt liv
Inspelning: Lutz – J. S. Bach Foundation (20 min.)
Denna kantat bygger på flera vid Bachs tid välkända koralmelodier. De handlar alla om trygghet inför döden och längtan till himmelen. Kantaten hör till sextonde söndagen efter trefaldighet, vars evangelietext handlade om hur Jesus uppväcker änkans son i Nain (Luk 7:11–17). Texterna i kantaten tar denna berättelse till intäkt för att det kommande livet med Kristus är bättre än jordelivets besvärligheter. Det är till livet på andra sidan död och grav som vi bör längta efter och sträcka oss mot. Där fullbordas vårt liv på jorden.
Det finns genomgående i musiken ett stilla lugn och en varm förväntan inför det som möter oss på den andra sidan. Vi skulle kunna invända att i så fall borde Jesus låtit den unge mannen i Nain stanna kvar i dödens och himlens sköna tillvaro. Men kanske tänker sig textförfattaren att när den unge mannen så småningom åter dör och får möta Jesus i himmelen – när Jesus själv uppstått – så är detta något att verkligen längta efter. Kantaten vill övertyga lyssnaren att inte frukta döden, utan i stället längta efter ett liv i himlen med Kristus.