21:A SÖNDAGEN EFTER TREFALDIGHET
BWV 109 – Ich glaube, lieber Herr, hilf meinem Unglauben / Jag tror, käre Herre, hjälp min otro
Inspelning: Sato – Netherlands Bach Society (23 min.)
Evangeliet på den söndag som kantaten är skriven för handlade på Bachs tid om hur Jesus botar en son till en man i konungens tjänst i Kapernaum (Joh 4:46–53). Men kantatens titel och innehåll anknyter främst till en annan bibelberättelse, där en far ber Jesus bota hans son och ropar: ”Herre, jag tror, hjälp min otro” (Mark 9:24). Båda berättelserna handlar om bönhörelse och en människas intensiva bön om Guds ingripande i svåra livssituationer.
I kantatens första sats kämpar tron och otron med varandra, tron i stigande tonrörelser, tvivlet och otron i fallande. I den andra satsen låter Bach tro och otro gestaltas av en och samma röst. Tydligt är att Bach här vill övertyga oss om att tro och tvivel kan finnas sida vid sida i en människas liv. Det framgår även i kantatens fortsättning, där trons uttryck aldrig blir helt dominerande. Först i slutkoralen, som Bach ger en rik och intrikat stämföring får tron slutligen träda fram i ljuset: ”Den som hoppas på Gud och förtröstar på honom, skall aldrig komma på skam.”
Tron och tvivlet (otron) är inte varandras motsatser utan snarare tvillingar i en människas gudsrelation. Denna kantat belyser detta. Där tron finns är tvivlet inte långt borta och vice versa. Tron som förtröstan är inte alltid lättvunnen. ”Min tro är en flämtande gnista, din segrade än i det sista. O Herre, så tro du för mig” (Sv. ps. 272:10).
Trumpeterna spelar vid flera tillfällen sina fanfarer för att skildra Jesu makt över döden. Det förefaller vara altarian, som är kantatens centrum, där Bach skönt tonmålar hur människan vilar i Jesu händer, Die Seele ruht in Jesu Händen. Mitt i den rofyllt vaggande musiken kan man tydligt höra begravningsklockor, som kallar på själen, som tack vare Jesus inte räds för döden. Här skildras Jesus som sant mänsklig i sin omsorg om oss, som en mor eller far, som tröstar och ger trygghet.
För textförfattaren och Bach som uttolkare är det tydligen viktigt att Jesus har gudomlig makt över liv och död. Men samtidigt skall vi kunna lita på och glädja oss åt att Gud förstår oss och kommer oss mänskligt nära.