11:E SÖNDAGEN EFTER TREFALDIGHET
BWV 48 – Ich elender Mensch / Jag eländiga människa
Inspelning: Sato – Netherlands Bach Society (18 min.)

Den fråga som präglar denna kantat är formulerad av Paulus: ”Jag arma (elender) människa, vem skall befria mig från denna dödens kropp?” (Rom 7:24). I texten målas en vanmäktig förtvivlan över människans situation, hennes av synd nedsmutsade själ och kropp, uttryck som kan kännas främmande och överdrivna för oss. Men själva situationen kan vi vara bekanta med, när vi står inför ett olösligt svårt problem, när vi känner vanmakt inför människor som lider eller förtvivlan över jordens framtid.

I inledningen till kantaten kan man tolka musiken som djupa suckar. Som ofta i Bibeln får staden Sodom i sin bortvändhet från Gud stå som exempel på världens andliga tillstånd. Många psalmer i Psaltaren vittnar om samma djupa förtvivlan.

Men Psaltaren ger också uttryck för, om inte en lösning, så dock ett hopp om en väg till räddning: ”Jag var hjälplös och han räddade mig” (Ps 116:6). I slutkoralen formuleras situationen som en bön med förtröstan och en överlåtelse: ”Herre Jesus Kristus, min enda tröst. Hos dig vill jag förbliva.”