3:E SÖNDAGEN EFTER TREFALDIGHET
BWV 21 – Ich hatte viel Bekümmernis / Jag hade mycket bekymmer
Inspelning: Sato – Netherlands Bach Society (39 min.)
Denna kantat är skriven för tredje söndagen efter trefaldighet, som handlar om att vara förlorad men att bli återfunnen. Text och musik skildrar både den förlorades mörka oro och smärta och den återfunnes stora glädje. Men kantaten har en mer allmän karaktär och har redan på Bachs tid framförts vid olika tillfällen under året.
Vägen från bedrövelse till glädje är inte enkel i denna kantat. Den är fylld av tvivel och frågor. Känslan av Guds frånvaro är stark. Vändpunkten tycks komma i den sjätte satsen, då kören sjunger ”Sätt ditt hopp till Gud” (Ps 42:6). Men hela tiden behöver den bekymrade själen övertygas om den trygghet som finns hos Kristus.
Den djupa glädjen över Guds trofasthet skildras i de två sista satserna, där slutkören bygger på ord hämtade ur Uppenbarelseboken, med ett jublande Amen och Halleluja som slutackord (Upp 5:12–13). Typiskt för barockens tidevarv är att det är det slaktade Lammet, Kristus på korset, som lovsjungs, inte – som vi ofta är vana vid – den Uppståndne. (Man kan finna samma tema i slutkören i Händels Messias.)
Detta är en kantat som, trots att flera hundra år gått sedan den skrevs, fortfarande kan uppröra, beröra och trösta.