MARIADAG
BWV 147 – Herz und Mund und Tat und Leben / Hjärta, mun, gärning och liv
Inspelning: Creed – Netherlands Bach Society (30 min.)
I denna kantat återfinns en körsats, som blivit en av de mest älskade i musikens värld. Jesus bleibet meine Freude har sjungits och överförts till många instrument och språk.
Kantaten är skriven för en högtidsdag från 1200-talet, som firades i Tyskland ännu på Bachs tid, Marie besökelsedag. Den anknyter till de texter som i vår tid firas på Marie bebådelsedag. I kantaten finns tydliga referenser till Marias besök hos Elisabet (Luk 1:30–45) och till Marias lovsång, Magnificat (Luk 1:46–55).
Ett genomgående tema i kantaten är uppmaningar till alla kristna att ta sin tro på allvar, att inte förneka Jesus. Det är så vi omsätter den kärlek som Jesus möter oss med. Redan i inledningskören finns detta tema. Det som dock dominerar i både text och musik är glädjen över att få tillhöra Jesus, ”Jesus all min glädje bliver” (melodin av J. Schop finns i fyrtaktsform i Sv. ps. 77). Arian som föregår slutkoralen, Ich will von Jesu Wundern singen (”Jag vill besjunga Jesu under”), uttrycker samma glädje och tillgivenhet.
Man kan lägga märke till hur Jesuscentrerade Bachs kantattexter är. Ordet Kristus används sällan och i treenigheten är det oftast Jesus som tillbeds och tilltalas. I vår tid föredrar många kristna att rikta sina böner till Gud, den helige. Har vi därmed förlorat en innerlighetens dimension i tron? Både text och musik i denna kantat kan motivera frågan.