KYNDELSMÄSSODAGEN
BWV 82 – Ich habe genung / Jag är nöjd
Inspelning: Mortensson – Netherlands Bach Society (21 min.)
I flera kantater, till exempel O Evigkeit, du Donnerwort, beskrivs döden som något hemskt och att människan lider av sin djupa fruktan inför döden och domen. Helt annorlunda är det i denna kantat, som bärs av en trygg längtan efter döden, som är en väg bort från allt svårt och plågsamt. Även detta tema finns i vissa Bachkantater.
Kantaten är skriven för kyndelsmässodagen, där den gamle Symeon i evangeliet ger uttryck för sin längtan att få lämna jordelivet och gå hem (Luk 2:22–40). Han har ju fått hålla Jesusbarnet, Guds utlovade Messias i sina armar. Ich habe genug, hade han kunnat säga, om han talat tyska. Hela denna kantat kan beskrivas som en predikan över Symeons lovsång, Nunc dimittis. Den avslutande satsen är en jublande glädjesång över döden som befrielse och nåden att få leva i Jesu närhet i evigheten.
Orden och den kongeniala musiken förmedlar ett evighetshopp, som många människor längtar efter och som många säkert också förtränger: att döden inte är ett oåterkalleligt slut, utan en port som öppnas, en hemkomst, en fullbordan.