MIDFASTOSÖNDAGEN
BWV 186a – Ärgre dich, o Seele nicht / Ta inte illa upp, min själ
(Satserna 1, 3, 5, 8, 10, 11)
Inspelning: Johannsen – Stiftsbarock Stuttgart (20 min.)
Bach bearbetade och återanvände ofta satser ur sina kantater. Denna kantat skrevs ursprungligen för tredje söndagen i advent. Men sedan fick den sin plats på sjunde söndagen efter trefaldighet, där bibeltemat på Bachs tid handlar om hur Jesus bespisar en stor mängd hungriga människor i öknen med fem kornbröd och två fiskar (Joh 6:1–15). I vår evangeliebok finns texten på midfastosöndagen. Det som kantatens text starkt betonar är att Kristus kommer som en tjänare. Han förser folket som hungrar med mat.
Text och musik har föga av dramatik, utan andas en stillsam glädje över att Jesus vill mätta sina trogna som hungrar med bröd och – vad som är ännu viktigare – sitt gudomliga ord.
Detta är en kantat utan svåra frågeställningar och tvära kast – en kantat att vila i. Här finns tankar både om det dagliga brödet och om vad som kan vara ännu viktigare för själen, Livets bröd. Hur angeläget är det för dagens kristna att få andlig (daglig?) näring av bibelordet? En sådan fråga kan bli närgången och aktuell genom denna kantat.