16:E SÖNDAGEN EFTER TREFALDIGHET, EVANGELIETEXT 2:A ÅRGÅNGEN
BWV 161 – Komm du süße Todenstunde / Kom du ljuva dödsstund
Inspelning: Lutz – J. S. Bach Foundation (21 min.)
Det kan verka överraskande att texten till denna kantat handlar om dödslängtan och glädjen att i dödsstunden få komma till Jesus. Sextonde söndagen efter trefaldighet, som kantaten är skriven för, hade på Bachs tid som evangelietext hur Jesus uppväcker en änkas son i Nain från de döda (Luk 7:11–17). Jesus befriar ett barn ur dödens herravälde och ger det livet tillbaka. Men texten av Salomon Frank riktar i stället våra blickar mot döden som en port till himlen, alltså som något positivt och värt att längta efter. Bildspråket som används på denna tid om döden är annars ogenerat kroppsligt, kroppen äts av maskar, man längtar efter att få äta honung ur lejonets gap (se Dom 14:5–9), beta med Guds lamm på de himmelska ängarna och att kyssa Frälsaren.
Bachs musik är målande, både när det gäller döden som ett skönt insomnande och glädjen över att få vara med Kristus utan alla jordelivets bekymmer. Den koralmelodi som ger sin prägel åt denna kantat känner vi igen från Bachs passionsmusik (Sv. ps. 144), där slutet på vers fem skulle kunna vara en sammanfattning av kantatens innehåll: ”Du vän, för evigt trogen, dig vill jag mig förtro. När jag för skörd är mogen, mig bärga till din ro.”