KYRKOÅRETS SLUT
BWV 60 – O Ewigkeit, du Donnerwort / O evighet, du ord av fasa (åskans ord)
Inspelning: Sato – Netherlands Bach Society (16 min.)
Textens tema presenteras redan i de inledande orden som en fråga: Är tanken på evigheten något som förskräcker oss? I kantaten kämpar fruktan för död och förintelse med hoppet om ett liv i Guds närhet. Det är först när Kristus själv, i basrecitativen, för tredje gången sjunger orden ur Uppenbarelseboken ”Saliga är de som dör i Kristus” (Upp 14:13), som den ängsliga själen låter sig övertygas.
Dödsfruktan tillhör livet. Likaså funderingar om vad som kommer att möta oss efter döden, eller om döden kanske är slutet, utplånandet. Våra tankar inför döden gör denna kantat aktuell och angelägen, trots att vi kanske finner dess språk och uttryck – särskilt gäller det helvetesbeskrivningarna – främmande för vår tid. Den avslutande koralen förmedlar både i ord och i Bachs musikaliska tolkning en stilla förtröstan att vi tryggt får lägga allt i Guds hand. Den påminner om slutkoralen i Johannespassionen, som också öppnar perspektivet mot uppståndelsen.