Kyrkokörjournalens ledare
I Kyrkokörjournalen nr 4/23 skriver Erik Tibell, Visby, ledare.
Alla ska våga skapa musik
Midsommarhelgen har just passerat när jag skriver detta, och semestern närmar sig med allt som hör därtill: avkoppling, sol och bad, familjeliv på gotländska campingplatser, samt som vanligt vattenbesparande åtgärder och högtryck med stekheta temperaturer och torka. Och som vi längtar efter allt detta!
I detta nummer av Körjournalen behandlas särskilt ämnet sjungande män, vilket ligger mig som manskörsångare extra varmt om hjärtat; varför är vi så få män som sjunger i kör? Jag har deltagit i många diskussioner i ämnet, och idéerna kring varför de sjungande männen inte är fler, är alltid många: Många pojkar genom många decennier har under skoltiden fått höra att de inte alls kan sjunga. Män har inte tid att sjunga. Män är inte skapta för att sjunga. Män tycker inte om att sjunga. Och så vidare.
För ett par veckor sedan hade jag glädjen och förmånen att tillsammans med mina sångarkompisar i en av de gotländska manskörerna, Sångsällskapet NS, stå på den enorma scenen i det anrika konserthuset Carnegie Hall i New York. Tillsammans med något hundratal amerikanska körsångarkollegor fick vi under en stämning som nästan gick att ta på, framföra två underbara kyrkomusikaliska verk signerade Adolphus Hailstork respektive Tom Trenney, för en månghundrahövdad publik och efteråt motta stående ovationer.
Känslan som då infann sig i mitt sjungande glesbygdshjärta (helt bortsett från att nästan allting i Nordamerikas största stad är så storslaget att det vill ta andan ur en) tillerkände inte någon vidare tyngd åt argumentationen ovan; män kan VISST sjunga. Män tycker VISST om att sjunga. Män har VISST tid att sjunga, till och med tid att korsa hela oceaner för att ägna sig åt att just sjunga. För upplevelsen att skapa musik tillsammans är så stark att vi inte vill att någon ska behöva gå miste om den för att de inte vågar försöka!
Så vad gör vi för att fler män ska förstå att körsång innebär så mycket mer i form av upplevelser, ökat välbefinnande och livskvalitet och förbättrad hälsa, ringa upp närmaste körledare och fråga om inte de också kan få vara med? Idéerna kring just det har i de diskussioner jag medverkat i inte alls varit lika många som teorierna kring orsakssambanden. Men om du bläddrar vidare i tidningen hittar du några körsångares och kyrkomusikers förslag på hur vi vill få fler män att våga pröva på att sjunga tillsammans. Och att sjunga tillsammans är, som vi vet, sannerligen inte något av de sämre sätten att spendera en del av sin fritid på!
I delförbundet Gotlands körförbund planerar vi just nu som bäst för hur vi ska medverka i det rikstäckande evenemanget Körsångens dag den 2 september. Allt är i skrivande stund inte klart, men förhoppningen är att den som deltog – oavsett om vederbörande identifierar sig som man, kvinna eller något annat – har fått uppleva körsång i en av Visbys underbart vackra medeltida kyrkoruiner och en sånglig gemenskap som går utanpå det mesta vi är med om i vardagen.
Nu, med semestern i annalkande, önskar jag er läsare en underbar höst med spännande möten, produktiva samarbeten, lagom mycket mys i det kommande höstrusket och, såklart, massor av sång.
Erik Tibell
Styrelseledamot i Sveriges Kyrkosångsförbund och kyrkomusiker i Klinte pastorat